Gammelkelpiska eller naturspråket
Naturspråket ”mimefra klo” är egentligen gammelkelpiskans rätta namn, men yngre kelper säger ofta gammelkelpiska då språket talats sedan kelpernas ursprung.
I gammelkelpiska finns ingen dåtid eller framtid. Det mesta talas som om det gällde här och nu. Man lever i nuet, och det som varit är också nu, eftersom vi bär det med oss.
Ett naturspråk
Språket har sina rötter i naturen, kelpernas syn på naturens som sitt ursprung och att den har en själ. Blommor och växter kallas ”groie” vilket betyder ”grön själ”. Solen är en förutsättning för livet och därför heter sol och liv samma sak; ”efra”. De fyra naturelementen; eld, jord, vatten och luft utgör stommen i många ord. Hydda heter ”teid” och är en sammanslagning av ”teo” och ”eida” och står för ”min eld”. Fågel heter ”efrula” och består av ”efra” som är ”liv” och ”ula” som är ”luft”. Vårtecken kallas ”ynorf” och betyder ”vaknande jord”.
Kelperna delar in året i åtta årstider. Förutom vår, sommar, höst och vinter uppmärksammar de även årstidsväxlingarna. Här händer mycket i naturen, som påverkar livet i skogen och de är viktiga stunder för Kelperna. Ofta samlas man till att beskåda naturens teater, den sk ”mimefra iguer”, dvs ”naturens kärlekskraft”. Ordet för natur är ”mimefra” och är en sammanslagning av ”moder” och ”liv”. Kvistar, händer, armar och ben har närbesläktade ord. ”Baudra” betyder delar av ett träd , dvs kvistar, grenar och pinnar och ”raudra” betyder delar av en kropp, dvs händer och armar.
Många av de beskrivande orden som t ex vacker och glad, hämtar liknelser från naturen. Vacker heter ”eidbelyn” och betyder ”gryningsljus” och glad heter ”grove” och betyder ”grönt sinne”.
Språket som budskapsbärare
Gammelkelpiskan är ett budskapsspråk. Många av orden bygger på andra ord och skapar en innebörd. Familj heter t ex ”timuer”, och betyder ”vi värmer”. Människor kallas ”nautmi” och är en sammanslagning av orden ”naut” (utan) och ”mi” (visdom / kunskap). Här avses människornas brist på insikten om naturens kraft och visdomen om att vi alla har naturen att tacka för livet.
Tacksamhet och ömhet till naturen är viktigt. Kelperna ser dagen som en helhet och gör ingen stor skillnad på morgon, dag, kväll och natt. De är alla delar av dagen. Därför använder de samma ord för god morgon, goddag, god kväll och god natt. De säger ”Eura enlora”, dvs ”hylla dagen”.
Eftersom gammelkelpiskan i själva språket bär budskapet om vikten av att vårda och värna naturen, är det extra betydelsefullt för de äldre kelperna att språket lever vidare. Språket i sig skapar en livsviktig värdegrund för unga kelper.
Språket gör inte skillnad på han och hon. Alla är själar och ”ie” står för hon, han och själ. Vi är alla delar av den här vidunderliga planeten och vårt gemensamma ursprung är naturen. Kelperna ser alla själar, dvs växter, djur, människor och kelper, som en helhet och delar av samma släkte. De kallar dem ”Orfie” som betyder ”jordsjälar”.
Sinnenas språk
Kelperna anser att alla har sex sinnen och har ett eget namn för det sjätte sinnet; ”mive” vilket betyder ”klokt sinne”. Mive är det sinne som samlar alla de andra sinnenas intryck och skapar en helhet, en klok tro. Mive är en energi.
Smak heter ”voeth” och betyder ”efter doft” eftersom de vet hur viktigt det är för både hälsan och för njutningen, att först dofta på maten och sedan smaka. Att tala heter ”vauleth” och betyder ”efter lyssna” eftersom kelperna anser det viktigt och hövligt att först lyssna in och sedan tala. Att vara blind heter ”vauthmi” och betyder ”vis känsla”, eftersom kelperna inte se blind som en brist utan som en förstärkning av känselsinnet istället.
Ordet för språk och siffror är det samma; ”klo”, eftersom för vissa är siffror det viktigaste språket, medan för andra är det ord. Olikheter heter på gammelkelpiska ”mideidra” och betyder ”kloka gåvor”. Att alla är olika ses som naturens rätta skapelse. Att åldras är, enligt kelperna, att bli klokare. Ordet för gammal är ”baumie” och betyder ”stor vis själ”.
Språkets och livets bok
Hoogram – är boken om kelpernas ursprung, om växters helande egenskaper, om naturens energikraft och, som det sägs, om livets stora gåta. Olga är Hoograms beskyddare och till sin hjälp att vakta den har hon käppen Knaust. Ingen mer än Olga och Knaust vet var Hoogram finns förvarad. I Hoogram fanns även hela det Gammelkelpiska språket nedskrivet. Men vid den stora skogsbranden, många årstider sedan, förstördes de delar av Hoogram som innehöll en förteckning av Gammelkelpiska. Tillsammans med kelprådet försöker Olga återställa den, men det tar tid och är ett mödosamt arbete. Hoogram är en eftertraktad bok. Många tror att i den finns hemligheten om livets ursprung och därmed nyckeln till ett evigt liv. Bara Olga vet.
Hon brukar säga:
”Efra varen no int gryeif oe int vaul vilie hym”
(”Om livet var evigt skulle vi inte drömma och inte få höra skimrornas sång”)
Årstider (avelora)
Vinter = ier (isande själ)
Senvinter = ynmuer (tötid / vaknande värme)
Vår = ynefra (vaknande liv )
Senvår = hymlora (sångens tid)
Sommar = grolora (grön tid)
Sensommar = eidefra (gyllene liv)
Höst = eiflora (älvans tid)
Senhöst = gryboer (mörkrets kraftsamling)
Fraser & begrepp
”Eura enlora”
(God dag, god morgon eller god kväll)
”Eura thee”
(Hylla livet)
”Kom, lora muerve”
(Kom, tid för te och skorpa)
Muerve (värma sinnena) är ett begrepp, en viktig stund varje dag – ”Te och skorpa stund”
“Vauth mimefra muer igua ie”
(Känn naturen omsluta själen)
Vid två stunder på dagen, förmiddag och eftermiddag, sätter sig kelperna med en utsikt och andas. Tyst viskar de “vauth mimefra muer igua ie”. Så hämtar de kraft, energi, låter kroppen få en kort vila och påminner sig om naturens gåva. Frasen fungerar också som kärleksfull hälsning.
”Tau emu”
(En artig / högtidlig hälsningsfras som betyder ungefär ”vi möts som jämlikar / hedra mångfalden”. Kelperna har inget enskilt ord för fred, utan det är ”Tau emu” eller ”tau orfie” dvs ”respektera mångfalden eller respektera jordsjälar”
Ordspråk
”Fau i olf, eidmive fva en”
(Finn din väg, lyckan är nu)
”Un enlora fauro efra”
(I vardagen bor livet)
”Ors imoe”
(Vad är viktigast)
Högtider
Fevra orfie – jordsjälarnas fest (juni – när dagen är som längst)
Fevra apel – äppelfesten (september / oktober – när äpplena är skördade)
Fevra eidbel – ljusfesten (december / januari)
Fevra eura – vänskapsfesten (mars/april – när vintern släpper taget)
Kroppsspråk
Kelperna hälsar genom att lägga båda handflatorna mot den andres handflator och se in i ögonen. Om man hälsar på många samtidigt, eller om man hälsar på djur och andra som inte har händer, så håller man bara handflatorna framför sig med ovansidan ned mot marken. Det visar att man öppnar sig för den man möter.
Ritualer
Ynigeba (gryningsdansen)
På morgonen innan morgonmaten så dansar kelperna en hyllningsdans, och samlar energi och kraft i kroppen.
Vaulefra (lyssna till livet)
På kvällen, innan en kelp lägger sig, tänder de ett ljus, sätter sig på sin födelsematta*, tar lite jord eller stenar i händerna och blundar. De lyssnar till nattens ljud, till tystnadens ljud, till livets stilla varande. De tackar tyst sin energi och kraft och låter den komma till ro.
* Födelsematta = en filt / matta alla kelper får vävda till sig när de fötts. Den ska ge värme, trygghet och tillhörighet.
Eifer (älvkraft)
När en kelp behöver ta ett beslut, få vägledning eller behöver tillskott på mod och energi, så tar de av sig skor och sockor och ställer sig med fötterna i vattnet. De sluter ögonen och lyfter handflatorna som en hälsning till havet, sjön, älven eller bäcken. Så låter de älvorna med sin energi och sina goda råd komma till dem. Med de bara fötterna i det friska vattnet blir de ett med jorden och vattenlivet. Ett med alltet.
Ravo (matdoftning)
Innan en kelp börjar äta så doftar man på maten. Låter doftsinnet suga in känslan och tacksamheten. Det är både en njutning, en stillhet och en säkerhetsåtgärd för att undvika dålig mat. För kelperna är doftningen en del av måltiden, lika viktig som att äta maten.
Eidbelfaren (Ljusfärden)
När en kelp lämnar kelplivet och far till skimrornas rike, samlas alla kring älven eller bäcken. Med facklor och lyktor omringar de vattnet tills kelpen i träbåten kommit till havet där skimrorna tar över. De sjunger sången älvnatt.
Samlingsplatser / stunder
Muerve (värma sinnena) – te och skorpa stund
Viktig stund för kelper. Antingen gemensam eller med sig själv.
Bomi (samlad visdom) – kelprådet
Gamla, kloka kelper samlas tillsammans med Gammeken för att ta beslut i svåra och viktiga frågor.
RaPuPot – MatTakSak bytardagarna
Dagar på hösten och våren då kelperna samlas på ängen och byter varor och tjänster med varandra.